.
Nä men seriöst, nu pallar jag inte mer. Jag har försökt så många gånger nu men får absolut ingenting tillbaka. Nu får du ge dig.
det är bara jag
Nu kommer ett till sånt där inlägg som ingen orkar läsa. Men skitsamma, läs om ni orkar.
-----------
Jag hakar upp mig. Jag hakar upp mig på saker som jag egentligen bara borde slänga i väggen. Saker som inte ens är värt att må dåligt över. Men jag gör det. Jag mår dåligt över de småsakerna som inte har någon betydelse och det gör ont. Det gör ont att ständigt behöva tänka på något som jag bara skulle kunna skita i, men gör mig så, så ledsen. Jag är tjejen som alltid är glad och ska även alltid vara glad, för om jag visar minsta tecken på svaghet förstår ingen mig. Men jag är inte alltid glad. Jag vill kunna visa mig ledsen och svag inför andra, och jag vill kunna säga att det räcker nu. Men jag vågar inte, för att jag är rädd att bli sårad eller för att såra. Och när jag väl vågar visa mig svag, när jag väl vågar gråta, då är jag barnslig? Förstår verkligen inte. Hur ska man vara för att bli accepterad för just den man är, för att jag är jag? Ja visst, man ska vara sig själv. Men om man är sig själv hela tiden, men blir ändå inte accepterad. Vad ska man vara då?
---
Ni tänker säkert att jag är dum som skriver ut det här om mig själv, men helt ärligt bryr jag mig inte. Jag skriver det här för att slippa tänka på det iallafall i några timmar. Jag orkar bara inte låtsas längre, låtsas att jag är glad hela tiden. Visst är jag glad ofta, men jag är även ledsen ofta.
---
Vill även säga att jag har några så underbart fina vänner. Ni vet vilka ni är. Jag älskar er och det är verkligen ni som får mig att må bra. Det är ni som får mig att komma igenom en dålig dag. Så tack.
---
Slut på depp. Skriver som sagt av mig för att rensa skallen lite.
Här har ni en bra låt.
