på riktigt.
Skit. Ännu en stund av tårar och ångest. Orkar inte gråta mer, orkar inte kämpa, orkar inte. Vill bara att allt ska lösa sig. För en gångs skull vill jag vara glad, på riktigt.
-------------------------------------------------------------
Det kommer nog lösa sig. Eller, det måste lösa sig. Jag måste klara det här.
Vill ha mina vänner nu. Vill krama någon. Vill bara gråta ut hos någon och bara släppa allt. Men vet inte om jag kan, för jag har alltid ett skal på mig. Ett glad-skal. Och jag kan inte ta mig ur det även fast jag vet att jag inte är sådär glad som alla tror. Vill bara bryta skalet och sedan fortsätta i rätt riktning och hitta mig själv utan skal. Jag vill bli glad på riktigt.
Kommentarer
Trackback
