ifyoureachthetop

Tunga steg mot den blöta och gråa asfalten. Det duggande regnet som faller ner lätt mot mitt ansikte, en varm tår som är som en kontrast mot det kalla regnet. Det känns tomt och ensamt just nu. Alla lyktor lyser som tusen månar längst den långa gatan. Luften är kall och ibland kommer det lätta vindpustar som blåser löven ner från träden som sedan hamnar på marken för att snart bilda små högar på gatorna.

Paus. Ordet paus. Jag är trött på det. jag har hört det för många gånger nu. Jag vill ha dig.

Jag hör svaga ljud från trafiken men jag kan inte se den. Det enda jag kan känna är lukten från den. Den stinkande lukten av avgaser som svider i lungorna när jag drar in den. Jag känner lukten av förorening.

Jag går mot dom höga träden som ser farliga ut i natten. Bara som stora siluetter som hänger sig över en när man går förbi. Jag blir nästan skrämd men bestämmer mig för att gå in i den stora parken ändå. I mitten av parken finns en stor upplyst fontän. Den får mig att känna mig lite säkrare. Jag går vidare och ut genom parken. Jag vet inte vart jag är på väg, bara bort från den här staden. Den tråkiga gråa staden, där dom enda färger som finns är svart och vitt, som tillsammans blir grått. En grå stad, en ensam själ.

Med avgasfyllda lungor går jag bort, bort från staden, bort från livet, bort från allt. Nu är det inte bara en ensam tår på min kind. Nu är det så många att jag inte kan räkna dom. Jag fattar inte varför du gjorde så. Jag fattar inte.

Jag har inte sett en enda människa i natt. Jag har bara hört ljud. Ljud från alla hörn i staden. Ljud..men inga färger, inga rörelser. Det ända jag vill är fyra röda läppar tätt mot varandra i den avgasfyllda, gråa staden.

Det här var en text jag skrev i 1an. Man skulle beskriva en stad. Blev rätt nöjd.